Lat och utan fika
Hej igen! Hanen här (Peter).
Så en summering av klättringen sedan sist jag skrev. För det första så får jag rätt ofta nuförtiden höra att jag är lat. Inte lat i den meningen att jag ligger och latar mig, men mer att jag inte går på för fullt i träningen och kör tills benen viker sig, fingrarna blir raka eller yogar mig till en ostkrok. Det här är ju saker man inte tycker att det är så kul att höra egentligen. Jag blir ju rätt förbannad faktiskt och tycker visst att jag satsar allt! Jag upplever ju att jag tänker och kör träning HELA tiden. Så sitter man ner. Summerar. Reflekterar. Och.. nej. Det är ju förstås sant. Jag ÄR ganska lat i min träning. Så tänker man "fan också, honan hade rätt igen". Så vad gör gör jag åt det? Jag valde igår att lyfta skittungt (160kg i marklyft) på jobbet och köra ett magmördarpass. Nu känns det lite bättre men dags att göra om. Göra rätt.
I fortsättningen tänker jag att jag ska vara snabbare att komma på de tunga lederna när jag klättrar. Alltså få till en snabbare uppvärmning. Klättra 1-2 lättare leder, vila (säkra Carro) sen gå på projekten. Sist på midskogs blev det mer i stil med klättra 1 lätt, säkra C, fika, strosa runt, klättra 1 lätt, säkra C och sen på projektet. Var väl inte så dåligt egentligen men lite mer fokus på att komma upp på lederna skadar inte. Därav finns även en liten strategi om att inte ta med för mycket fika ut på klippan. Blir lätt att man sitter och mular godsaker istället för att ge 100% på klättrigen och det är sånt jobb att fixa och sedan kånka stora fikamängder.. Nu var jag lat igen och det är ju gott med fika. Fan också..
Ett annat egoprojekt jag har denna sommar (förutom 8a projektet) är att tillsammans med min gode vän Dag Knutsson klättra sydpillaren på Mongejura i Norge. Det är en ca 1000 meter hög stenvägg som skall klättras i god traditionell klätterstil. Med traditionell klättring menas att man placerar säkringar i form av kilar och kamsäkringar medans man klättrar. Till skillnad då från sportklättring då det redan sitter förplacerade bultar på klätterleden. Det är lite skrämmande eftersom jag sällan klättrar "trad" och behöver öva mer på mina placeringar. Dag meddelade dock igår att han handlat lite rep så att vi kunde så nere på parkeringen och säkra. närmare bestämt 1500 m rep. Lysande.
Om ni är nyfiken på hur Mongejura ser ut så är det såhär och den röda linjen markerar klätterledens sträckning.
Tryck gärna på den där lilla gilla-knappen nedanför inlägget om du gillar det. Alltså, vore kul, då ser vi ju om ni som läser tycker att det vi skriver är läsbart, typ. Tack! :)