alexochtilda.blogg.se

Det blev en lyckad dag idag. Det har varit så mysigt att ha mamma och pappa här i helgen också, vi har både tagit det lugnt och tränat. Igår fick vi med pappa på en löprunda, han är ju trots allt pensionerad yrkesmilitär, så träningen har han i sig. Då Peter springer mycket fortare än oss fick han utstå ett eget träningspass. Pappa och jag lunkade på medan han fick springa intervaller och göra upphopp och höga knän medan han väntade in oss. Det var kul att få utmana sig själv och hitta på ett pass under tidens gång också, fick vara lite impulsiv! Under tiden var mamma hemma med Tilda och Alexander och Torro. De hade väldigt mysigt, Alexander har varit sjuk ett tag nu och det verkar inte bli bättre. Någon som vet hur länge ett barn kan vara risig i magen efter en magsjuka? Vi var lite tveksamma på om vi skulle ta med honom ut till Midskogs idag, men frisk luft brukar ju göra susen så vi beslutade oss för att åka. Tilda är så påhittig och leker som tusan där, hon hade inte någon lust att klättra, men det tycker inte vi gör så mycket. Om hon vill får hon, och det är ju bara så härligt att hon älskar att vara ute i naturen. Det finns inte en tillstymmelse till att hon har tråkigt. Framför allt inte idag då mormor och morfar var med! Alexander somnade tillslut och var som vanligt den lille solstråle han är när han vaknade. 

 

Klättringen då, jo, den gick bra. Vet inte om jag är bättre att klättra eller om jag sänkt kraven, men den där prestationen som alltid infann sig förr gör inte det längre. Klättringen är enbart rolig, och det har gått bra. Har kommit på ett bättre koncept också. Att först leda någon enklare led för att sedan köra topp på någon svårare. Det går säkert att köra tvärtom också, men idag funkade det. Dock känns det i kroppen att träningen har legat så mycket i fokus på slutet. Sitter här nu och är så trött. Kroppen är helt slut, så imorgon får det bli en vilodag. Trots att prestationsångesten inte finns där, finns ju ändå ett mål om att bli bättre. Att försöka få mängd och även utmama sig själv. Hittills har det gått mycket bra och jag hoppas att det håller i sig. Känns bara viktigt att få hålla sig hel. Trots allt har jag en del skador och sjukdomar som påverkar min kropp väldigt mycket. Gällande klättringen så är jag mycket glad över att Peter har så mycket erfarenhet, han kommer med många bra tips och är peppande. (Om än jag ibland har lust att sätta en silvertejp över munnen på honom när han peppar på 'fel' sätt!) Någonstans så är klättringen en teamsport, det tar ett tag innan man lär sig hur man ska peppa varandra, hur man ska bete sig när man säkrar o.s.v. Ni kan ju tänka er hur jag flyger upp när Peter faller, visserligen är det rätt kul, men det gäller att vara fokuserad och beredd hela tiden. Det är en grymt bra sport i alla fall. Fast det har ni ju redan förstått att vi tycker! Här kommer bilder från dagen. Det blev bara mobilbilder, men håll till godo. Önskar er en härlig kväll! <3